Nyårsdagen brukar vara en dag för reflektion, sammanfattning av året och ett nytt år som ligger som ett öppet oskrivet blad. För mig är även semestern en tid då det finns utrymme för att vända och vrida på tankar, känslor, drömmar och framtidsplaner. Du anar kanske hur min semesterkalender ser ut? "Att passa på", "Nu när vi ändå är här", Du har bara ett liv ....... o.s.v. Nej, det är inte så jag tänker! Philip Bäckmo har skrivit boken "Själen är ett verb" Konsten att ha en god relation till dig själv. Denna bok ligger på mitt sängbord och jag läser en snutt lite då och då. Detta är ingen bok som jag sträckläser utan jag tar en sida i taget, för det väcks så många tankar som jag måste vila i och reflektera över. En sak jag funderar över är balansen mellan mening och njutning. Jag kan erkänna att hos mig har njutningen tagit över. Beror det på att livet innehåller för lite mening? Att stå ut för att sedan ge sig själv den där belöningen? Att göra något som man egentligen inte vill för att sedan belöna sig med något njutbart? Jag tänker att ju mer man går emot den inre längtan, meningen med livet, ju mer belöning krävs det. Jag hör ofta " njut för det är du värd" det är ju fint sagt och i all välmening men kan det vara en ersätta på bristen av mening?
Tankar för dagen <3 Fridens lilja <3
