När barnbarnen var små/mindre och sov över somnade de vid sjutiden. Jag kommer ihåg hur jag smög omkring och betraktade de sovande små och mindes hur nöjd jag kände mig när alla hade somnat, Det fanns och finns väl inget mer fridfullt än
sovande barn/barnbarn?
Jag kan säga att tiderna har förändrats. Nu går de ju aldrig och lägger sig ;) När vi var på stan diskuterade barnbarnen sina sovtider. Ett mötande par hejade till, de mötte min blick och de inflikade att de var både mor och farföräldrar och förstod
situationen. Jo minsann tiderna förändras! Nu är det jag som somnar först!!!!
Fridens lilja <3
